Tisdag 14 juli (Magnus skriver)

bild 1Att vakna upp i en paradsäng är aldrig fel. Det gamla slottet Hvedholm har med ålderns rätt sina egenheter såsom tunga gnisslande dörrar, knakande golvbrädor och så ett av mina hatobjekt …… en kran för kallt och en för varmt vatten. Något mer opraktiskt får man leta efter. Förr i världen kunde väl det få förekomma, men varför sätter en del människor in denna sorts kranar även i nutid ?

Laddning vid slottet

Laddning vid slottet

Väskorna packas inför sista resdagen och den vanliga proceduren med utcheckning och betalning ska avverkas. Mannen i receptionen drar kortet och väntan blir obehagligt lång innan han meddelar att något är galet. Innan han hinner förklara dyker diverse skräckscenarier upp som… vi kan väl inte ha gjort av med hela saldot redan?…har kortet blivit kapat? Pulsen går ner igen när mannen meddelar att det är datafel som ligger bakom krånglet och att det ska ta en halvtimme att fixa. Vi

lägger den halvtimmen på en extra rundtur på det gamla slottet. En av de stora salarna är tjusigt uppdukad och vi får veta att en TV-inspelning är på gång. Ute på slottets fasad hittar vi också en trefaskoppling som vi hade kunnat ladda bilen med över natten, om vi känt till det.

Bro stora bält

Bro stora bält

Denna gång tar vi den riktiga utfarten från slottet. Första målet är laddstationen i Slagesle på Själland, en sträcka på ca tio mil. Navigatorn vill att vi kör den större men betydligt längre vägen via Odense men vi bestämmer för oss för att trotsa henne. Längs vägen över Fyn ser vi stora julgransodlingar som man inte vill tänka på så här års. Strax efter bron över Stora Bält når vi Slagelse. Efter 15 minuter meddelar bilen att det är OK att åka vidare för att nå superchargern och lunchuppehållet norr om Malmö. Detta innebär en omväg på 3 mil och 20 minuter vilket vi skulle sluppit med en laddstation öster om Malmö. Tesla planerar en sådan i Kristianstadstrakten och även någon längs E22 i Småland under 2016 vilket kommer att ge förbättringar för oss i Blekinge.

Supercharger i Löddeköpinge

Supercharger i Löddeköpinge

Lena skriver

I Löddeköpinge strax norr om Malmö där superchargern finns, ligger Center syd. Där finns flera alternativ till resans sista måltid. Stället är lite som en Tardis. Det ser inte mycket ut från utsidan, men inuti öppnas det upp och här finns mängder av butiker. Jag har dock ingen direkt shoppinglust men Maken passar på att fixa till sina glasögon som varit trasiga en längre tid. Se där vad nyttigt man kan uträtta medan Teslan laddas! Bauhaus trädgårdscenter ligger dock på andra sidan gatan, så dit nänns jag inte gå. Maken säger inget men är glad att slippa. Efter 50 min laddning har vi ström för att komma hem till Karlskrona med god marginal och vi rullar vidare. Efter de stora vägarna på kontinenten känns det litet med E22:ans 2+1-väg men det är faktiskt riktigt behagligt om man inte har för bråttom. Och kvaliteten är det inget större fel på. Då jämför jag inte enbart med några av Autobahns mer slitna sträckor med betongskarvar så många och tydliga att det krävt njurbälte och öronskydd. Medan jag kör tar maken en tupplur. Sen eftermiddag närmar vi oss Karlskrona och trots att resan varit ett rent nöje ser vi fram emot egen säng, svensk TV och hederliga hemmastekta köttbullar. Väl hemma på gårdsplanen rullar vi in i carporten. Teslan har skött sig utan problem men det är trots allt skönt att vara hemma.

IMG_0626

Summering och avslut (Magnus och Lena tillsammans)

Vår kostnad för bränsle under denna resa har varit 0 kr. Även om det inte är den viktigaste för oss kan det inte förnekas. Vi har kört 286 mil under 11 dagar. Den längsta dagsresan var på nästan 50 mil och då hade vi inte fullladdat batteri från start. Vanligen körde vi runt 120 km/h för att följa trafikrytmen. Men för att komma ner till rekordsiffran 1.26 kwh/mil i förbrukning höll vi mellan 80 och 100 km/h på de mindre vägarna på landsbygden öster om Hamburg. I genomsnitt har vi gjort av med 1,71 kwh/mil vilket ger en genomsnittlig räckvidd på 41 mil per laddning med vårt batteri som är på 70 kwh. Det stora batteriet på 90 kwh hade gett oss över 50 mil per ladddning men hade i gengäld kostat en hel del mer i inköp. Under de elva resdagarna har vi tillverkat 291 kwh med våra solceller på huset. Trots relativt dåligt med soltimmar under perioden motsvarar det ca 60 % av vad vi har gjort av med för resan.

Innan vi köpte Teslan i september 2015 hade vi en Mitsubishi i-Miev med 10-12 mils räckvidd som vi körde som första (och enda) bil i tre år. Den perioden var ett enkelt, bekymmersfritt och billigt bilägande, men inga långresor. Till det blev det tåg eller lånebil. Vår vardag funkade utmärkt. Det var när vi drabbades av gemensam 50-års kris i början av 2015 som vi på riktigt började umgås med tanken att skaffa en Tesla. Vi är båda vanligen mycket sparsamma och ekonomiskt förnuftiga människor så en sådan utsvävning hade vi tidigare inte kunnat tänka oss. Men vanvettet tilltog. Vi hittade argument för oss själva varför det skulle vara rätt och riktigt att lägga nästan en miljon kronor på en bil. Några var de lägre kostnaderna för skatt, service och drivmedel, men den mindre miljöbelastningen vägde ändå tyngst. Efter ett besök i en utställningslokal och en provtur var vi sålda och en dag i juli 2015 tryckte vi på beställningsknappen på Teslas hemsida. Det har vi aldrig ångrat.

Teslans batterikapacitet är naturligtvis avgörande för bilens framgångar och vi hade inte kunnat göra den här resan med Mitsubishins räckvidd. Elbilar med mindre räckvidd har ändå en viktig plats för lokala körningar som är en mycket stor del av vardagskörandet. Vi klarade ca 90 % av våra körningar med den. Den här långresan till Amsterdam behövde vi planera lite mer än om vi hade kört på bensin, då laddstationer än så länge är färre än bensinmackar. Detta innebar dock inga problem eftersom laddstoppen nästan alltid gick att samköra med bensträckare och matintag samtidigt som tystheten, accelerationen och lastkapaciteten gav mervärden. Detta kan läggas till utöver känslan att köra bil med så mycket mindre miljöpåverkan.

Vår erfarenhet av denna resa visar att även en längre semesterresa fungerar med elbil utan problem. Laddinfrastrukturen är tillräcklig redan idag och den fortsätter att byggas ut. På flera av våra övernattningar erbjöds nattladdning också, även om vi inte alltid visste om det förrän morgonen efter så marknadsföringen behöver bli tydligare. Och så kan standardlösningar för åtkomst och betalning bli bättre. Detta upptäckte vi på hotellen i Amsterdam och den Haag, där det visserligen fanns laddstolpar men i ett lokalt system som vi inte kunde använda. Kanske kan vår berättelse ge dig som läsare värdefull information om hur det är att köra elbil lite utöver vardagens arbetspendlande. Fler elbilar behövs.

Och för den som undrar. Den nyckel som för 12 dagar sedan råkade hamna i tvättmaskinens 60-graders program……den funkar fortfarande utan problem!