Söndag 10 juli (Lena skriver)
Stadsvy från Hameln, som blir dagens resmål.
Idag är det återigen dags för en lite längre resa med Hameln som slutmål. Det kommer att bli en sträcka på nästan 50 mil. Vi behöver dock inte jäkta. Efter en lång behaglig frukost på hotellets terrass packar vi ner bagaget. Av någon konstig anledning sväller det och resväskorna blir allt svårare att stänga.
Undrar om det finns någon forskning om detta fenomen.
Klockan är 09.39 när vi lämnar hotellet. På vägen ut rullar vi sakta på den stenklädda bygatan genom Voorburg i utkanten av Haag. Kyrkklockorna bjuder in till söndagsmässa och en finklädd äldre herre är redan ute på promenad. Kanske ska han till kyrkan.
Fåglar försöker överrösta klockorna med morgonkvitter och det känns oerhört behagligt att inte behöva störa symfonin med något motorljud.
Snart är vi dock ute på det större vägnätet, med motorvägssträckor med både fyra och ibland fem filer i varje riktning. Vi är nu i utkanten av Rotterdam. Det blir återigen tydligt hur exploaterat Nederländerna är. Det dröjer nästan 40 minuter innan vi lämnar den sammanhållna stadsbebyggelsen och den dominerande trafikinfrastrukturen bakom oss.
I höjd med Dordrecht får vi uppleva åkermark med vindmöllor och karaktäristiskt korsande kanaler. Den sammanhållna bebyggelsen som vi åkt igenom (Amsterdam, Den Haag och Rotterdam) är tillsammans större än Blekinge. Det enda landsbygdsinslaget har hittills varit de stackars får som håller grönskan i schack på de små ytorna mellan motorvägarna.
Arma djur, de måste vara både döva och sönderstressade av det oavbrutna bullret.
Vår SUNPWR hemma igen vid Teslas fabrik i Tilburg.
Ett av dagens delmål är Teslas monteringsfabrik i Tilburg och vi svänger av från den nu trefiliga motorvägen. Det går att förstå varför Teslas grundare Elon Musk har valt denna plats av alla de som måste ha kommit med erbjudanden inför lokaliseringsbeslutet. Transportinfrastrukturen är ypperlig. Bara några minuter från de enorma byggnaderna finns både en stor hamn och en lokal flygplats.
46:e leveransporten i Teslas anläggning.
Hela området består av många gigantiska byggnader med även andra företags logos i jätteformat. Teslas monteringsanläggning är, genom ögonmått, ca 100 x 300 m stor och har 46 leveransportar vilket säger en del om verksamhetens volym. Utanför ser vi några, men förvånansvärt få, Teslabilar vilket förmodligen förklaras med att de levereras så snart de är klara. Tyvärr kommer vi inte in då det är söndag. Maken kliver ur och tar foton på ett sätt som skulle kunna liknas vid industrispionage, medan jag långsamt glider därifrån och försöker se mindre misstänkt ut. Inget besök inuti alltså, men vi är imponerade så det räcker och rullar vidare.
Det är över 30 grader varmt. Det verkar dock inte påverka förbrukningen som ligger på 180 wh/km i 120 km/h vilket är lägre än riktvärdet som navigatorn använder för olika beräkningar. I byn Moers strax väster om Duisburg har vi sju mil kvar i batteriet och vi gör som vanligt ett laddstopp över lunch. Van der Valk hotell och restaurang intill laddstationen har mycket bra mat och trevlig miljö till bra pris. Stället rekommenderas starkt!
(Magnus skriver)
Det platta landskapet övergår till ett mer böljande. Det ger härliga vyer över dalar och höjder. Eftermiddagspausen blir den gamla staden Rheda där ännu ett slottsbesök var tänkt att kombineras med en svalkande glass. Vi är inte de enda med denna avsikt och stället är fullt av folk och bilar. I min iver att hitta en parkeringsplats räddar Hustrun mig från en rejäl tabbe. Skylten förkunnar tydligt ”Parkordnung” och jag är på väg att svänga in när hon ropar STOPP!. Skylten beskriver regler för slottsparken och här är verkligen inte något fyrhjuligt fordon välkommet.
Efter ytterligare några svordomar hittar vi en plats och vi kan ge oss ut i det lilla trevliga samhället. Hettan är dock tryckande och det är skönt att återvända till bilens svalka när vi återigen sätter kursen mot Hameln. Resten av resan går smärtfritt. Vi passerar floden Weser ett par gånger innan vi kan parkera i Råttfångarens stad. Det blir återigen ett parkeringsgarage. Hela garaget är av bibliska mått, men de mångtaliga betongstolparna gör flera av platserna små och svårnavigerade. Här har tyskarna kommit på en lösning. Det behövs lite extra breda och snedställda parkeringsplatser som inte kräver backning för när kvinnor ska parkera, ”Frauenparkplätze”. Hustrun fnyser hånfullt över idén. Men nu är det jag som sitter vid ratten så vi kan inte nyttja dem.
Måndag 11 juli (Magnus skriver)
Ingen resdag idag. Men Teslan är smutsig. Så kan det inte fortsätta. Efter förmiddagens stadspromenad tillbringar jag ett par timmar för att rätta till detta. Jag är för gammal för att lita på maskintvättarna och Teslas instruktionsbok rekommenderar faktiskt handtvätt. Jag hittar en tvättanläggning och betalar efter att ha förklarat mina önskemål. I kön blir jag dock tveksam då det är borsttvätt som gäller. Jag förklarar för mannen som sköter förtvätten med avfettning och borste att jag bara vill ha lite vatten för att tvätta själv. Detta medför oanat rabalder. Jag har stört deras rutiner och en yngre kollega med bättre engelska tillkallas. Vi kommer överens om att jag ska använda anläggningen på andra sidan gatan som erbjuder platser för tvätt på egen hand. Väl där går jag igenom ett antal val och kval för att reda ut hur det fungerar. Det ska växlas till mynt och väljas med eller utan schampo innan fordonet till slut är rent igen.
Laddststion i Lauenau
Under eftermiddagen tar vi en tur i landskapet. Det blir en sen lunch och vi passar på att ladda i Lauenau. På trevliga Maxi Autohof avnjuter jag en klassisk Bratwurst och Hustrun tar spagetti Bolognese. Återigen får jag omvärdera mina fördomar om lastbilshak. Utbudet och kvaliteten var mycket bra.
För att dämpa skammen över kaloriintaget tar jag en joggingrunda längs Weser innan mörkret faller över. Här passerar jag många inbjudande serveringar med utsikt över den historiska farleden.
