Landar sent i Geneve efter en flygresa som skulle varit direktflyg, men blev två resor med mellanlandning i Zürich. Strejk på SAS och inställda plan. Känner förståelse för personalen som slåss för att få behålla de villkor de förhandlat fram.

Jag funderar på flygets status. Behöver vi flyget? Behöver vi lågprisflyget? Varför flyger jag de dryga 20 milen mellan Zürich och Geneve? Ja, inte vet jag. Jag har väl egentligen inte mycket att välja på. Jag hade gärna åkt snabbtåg, men det ingår inte i biljetterna jag fick från SAS vid ombokningen.

Jag funderar lite på hur allvarligt flygbranschen egentligen ser på sin roll i strävan mot mindre miljöpåverkan. För en vecka sedan var jag i Dublin. Där strömförsörjdes planen vid gaten med hjälp av mobila dieselgeneratorer.

Dieseldoften var lika brittisk som koldoften jag minns från en skotsk järnvägsstation i början av 70-talet.

När det gäller att förse flygplanen med el kan det väl ändå inte vara för mycket begärt att man gräver ner en kabel fram till parkeringen.

Ärligt talat kan vi inte ge flygbranschen någon form av frikort från miljöarbetet. Vi kanske ändå ska försöka hitta regler som begränsar lågprisflyget, minskar flygandet och stödjer snabbtågen.

Nåväl, jag är här för att bevaka årets första bilmässa på europeisk mark. Jag ska träffa killarna bakom nanoFLOWcell, en eldriven bil med prestanda som får till och med Tesla att kännas omodern.

Rätt väg mot framtidens personliga mobilitet? Vet inte? Tvivlar, men det visar på möjligheter. Jag ser hellre att de som idag lägger pengar på en Bugatti Veyron väljer Quant F.

”I feel it in my fingers” heter det i någon romantisk låt från 90-talet. Det är nog nu det händer. Det är nog nu som tekniken baserad på elmotorer istället för förbränningsmotorer tar över. Det gick snabbt när miniräknarna slog ut räknemaskinerna. Det gick snabbt när datorerna slog ut skrivmaskinerna. Det gick ganska snabbt när digitalkamerorna slog ut kamerorna med film i.

Men, och det är detta historien vill lära oss. Det är inte alltid det blir bättre med senaste tekniken. Cd-skivan slog ut vinylskivan men kunde inte överträffa känslan i det analoga vinylljudet. Mp3-filerna slog ut den digitala perfektionen i cd-skivorna och nu står vi där med Svarte Petter. Alla vi som borstade vinylskivorna, vägde pickuperna, ställde in anti-skating, slöt ögonen och njöt av ett fantastiskt ljud. Nu pluggar vi in mobilen i stereon och spelar komprimerad musik utan dynamik i plastiga anläggningar byggda för surround-ljud i hemmabion.

Ungefär som att tvinga Guide de Michelins jury att äta McDonalds burgare i en månad.

Jag funderar lite på hur vi går över till en fossiloberoende fordonsflotta och samtidigt höjer kvaliteten på körningen och livet. Ökad frihet, smidigare livspussel, trevligare bilsemester. Kanske får vi nyckeln här på mässan i år. Dörren står i vart fall på gllänt. Världen har börjat inse att ökad livskvalitet inte är ökad konsumtion. Det kan vara en minskad ljudvolym och renare luft i våra städer.

Trots förseningar och trötta ögon orkar jag le när jag åker busslinje 10 in från Geneves flygplats. En lång buss med två leder och tre vagnar. Eldriven med strömavtagare. Tystare och bekvämare. Tystare inne i bussen och tystare utanför bussen. Inget koldioxidbidrag till växthuseffekten.

Bäst av allt en Cappuccino utan buller och utan dieselrök i centrala Geneve. Det är möjligt. Det vet vi nu. I veckan kommer vi att veta mer om hur vi tar oss dit.