Framtiden är här brukar vi säga, och visst är det så. Frågan är då hur vi vill forma framtiden efter idag. Vi vet att eldrivna fordon hör framtiden till. Vi vet att det går att producera el med teknik som gör den förnybar.
Vi har kort och gott svaren på de frågor vi ställt oss under en orolig tid då vi sett oljepriserna stiga, klimathotet växa och riskerna för förödande krig i kampen om den sista oljan bli allt mer påtagliga.
Vi kan skapa oss en ganska bra bild av hur vi ska möta framtiden utan att ge avkall på den rörlighet och den livsstil vi har idag.Faktum är att vi redan för tio år sedan hade en klar vision av hur en framtida infrastruktur skulle kunna se ut. En dansk uppfinnare och forskare hade vänt uppochner på begreppet spårtaxi och skapat en lösning som är betydligt mer användarvänlig och ekonomiskt försvarbar än det vi till vardags kallar spårtaxi. RUF, Rapid Urban Flexible.
Tyvärr mötte systemet stort motstånd då det inte gav biltillverkarna riktigt den flexibilitet de ville ha för att kunna profitera på sina så innötta kärnvärden för just sitt varumärke. Kort sagt RUF var smart, miljövänligt och kostnadseffektivt ur ett samhällsperspektiv men det fick inte marknaden med sig. Så här står det under rubriken nyheter på RUF:s hemsida: Latest update Oct. 28th. 2006.
Stadskärnan i Wuppertal med ett transportsystem på egna spår över gatorna.
Nu har vi även skrotat tanken på storskalig utbyggnad av spårtaxi. Tack och lov skulle jag vilja säga efter att ha sett lösningen i tyska Wuppertal där bilar, bussar, cyklar och fotgängare interagerar med ett tredje spårbundet transportsystem som har sina egna banor över allt annat.
Det som återstår är eldrivna individuella fordon som rullar på gummihjul på dagens vägar. Vi har redan eldrivna bilar med batterikapacitet som räcker för närmare 50 mils körning. Vi har eldrivna mopeder, elcyklar, eldrivna motorcyklar och ATV:er. Andra sidan tröskeln väntar eldrivna bussar och eldrivna lastbilar.
Det vi saknar är en standard för laddkontakter, en samlad vision av hur vi ska förse de tyngre fordonen med el och tydliga politiskt grundade incitament som leder oss in i framtiden på samma sätt som man gjort i Norge. Vi kan fräsa ner spår i vägarna och förse både lastbilar, personbilar och bussar med el på samma sätt som en Scalextric bilbana. Det vill säga med bilar som har släpskor. Vi kan lita till att personbilarna klarar sig med batterier och ge bussar och lastbilar ström från ledningar över vägarna. Billigare och mer tåligt för svenska vinterväder.
Siemens Göran Persson beskriver tekniken bakom lastbilarnas elförsörjning via ledningar över vägbanan och strömavtagare under Almedalsveckan.
Vi kan också välja att har induktiv strömöverföring till alla fordon under färd. Det senaste är mest robust under alla väder och mest kompatibelt med alla fordon men dyrast att bygga ut och tveksamt ur ett hälsoperspektiv då mycket talar för att magnetfält kan vara farligt. Särskilt för människor med pacemaker.
Siemens Göran Persson beskriver tekniken bakom lastbilarnas elförsörjning via ledningar över vägbanan och strömavtagare under Almedalsveckan.
Låter vi marknaden styra kan vi än en gång riskera att tappa den smartaste lösningen längs vägen.
Låter vi oss drömma om en underbar farmtid kan vi tänka oss dagens elbilar med möjlighet till både snabbladdning och induktiv laddning i samexistens med tyngre fordon som antingen tar ner strömmen från ledningar över vägen eller induktivt. Vi kan tänka oss att det byggs matarvägar kors och tvärs genom Sverige där tunga fordon hela tiden försörjs med ström vi kabel eller induktion, samtidigt som personbilar och lätta lastbilar får strömmen under färd på vissa ställen där den överförs med induktion. Till och från matarvägarna får fordonen förlita sig på sin egen batterikapacitet.
Kombinerar vi detta med Volvos, och flera andra märkens, arbete med trådlösa nätverk och självgående fordon kan vi exempelvis köra de kortare sträckorna, läs dagliga pendlarresor, på batteridrift. Sedan ger vi oss iväg på långresan och väljer då E4:an där 1/3 av sträckan är försedd med spolar för induktiv laddning. När vi går in på ett sådant område kan vi koppla in autopilot och låta vår bil följa ett biltåg medan den laddas och vi tar en fika, kollar mailen eller köper aktier i ett företag som ansvarar för förnybar elproduktion i en stor vindkraftpark där överskottsel antingen används för att lagra energi genom att pumpa upp vatten i ett dammsystem för vattenkraft eller producera vätgas som sedan kan producera el när vinden inte är optimal.
Allt detta är idag tekniskt möjligt. Vi behöver bara bestämma oss för vilket ben vi ska stå på. Vilken teknik vi tror ska leda oss in i framtiden. En framtid som kanske kan öppna upp för en rad olika boenden där transporterna till och från jobbet är både billiga och klimatsmarta. Jag menar transporter med elfordon.
