Choklad och amerikanska V8:or. Det finns en gemensam nämnare, tänker jag när jag lyssnar på rapporterna från bilmässan i Detroit. Ny Mustang, Ny Ford F150 och nya kraftigare V8:or som drivs med bensin. Choklad och V8:or får det att vattnas i munnen.
Smörgåsbordet är dukat och gourmeterna kan ta för sig. Hästkrafterna ökar liksom V8 mullret på mässan där den upprymda amerikanska bilindustrin anar morgonluft i ett USA som numera räknar sig som självförsörjande när det gäller fossilbaserade bränslen. amerikansk bilindustri upplever en ny vår med försäljningsökningar som räknas i tvåsiffriga procenttal och det är fortfarande den stora pickupen med bensin-V8:a som är storsäljaren. Visserligen i en viktbantad version som väger 300 kg mindre än föregångaren. På mässan säger Ford att det betyder lägre förbrukning och mindre miljöpåverkan. I broschyrerna står det bättre prestanda.
Sänkta oljepriser och analytiker som lovar ännu mer sänkningar, framför allt när det gäller bensinpriset, har fått fördämningarna att rämna. Amerikanerna vill ännu en gång, kanske sista gången, kunna köpa den där muskelbilen de drömt om och sett alla hjältar susa runt i på den vita duken. Det kan vara Ford Mustang, Pontiac Firebird, Dodge Challenger eller Chevrolet Corvette. Bara namnen smälter som mjölkchoklad i munnen. Kryddan av V8-mullret är som aromen av nybryggt Mollbergs blandning till chokladen.
Det handlar om frestelser och det handlar om karaktär. Ska vi tillåta oss att sluka all choklad till första koppen kaffe eller ska vi spara den så länge det går?
Vi kan också ställa oss frågan om vi ska sätta fart på raffinaderierna och fortsätta åka fossilbränsleberoende bilar bara för att det blivit billigare igen. Ska vi inte ta chansen att hushålla med dropparna som vi vet kommer att ta slut för eller senare?
Det är nu vi har chansen att utveckla rätt fordon för framtiden. Det är nu vår planets framtid ligger i händerna på politiker som måste styra våra val så att vi inte slukar jordens resurser bara för att det går ur ett ekonomiskt perspektiv. Det är nu vi verkligen behöver samförstånd och politisk vilja som hjälper oss att samarbeta över hela planeten och gå i takt in i framtidens hållbara transportapparat utan att hänfalla till kortsiktiga populistiska beslut. Jag tänker på Australien där nya politiker fick makten genom att lova riva upp impopulära men miljövårdande krav. Ett Australien som är på väg att slukas av extremväder med extrem värme, extrem torka och oväntade översvämningar. Ett väder som stämmer väl med mina egna teorier baserade på min naturvetenskapliga utbildning och med de flesta forskares synpunkter.
Vi måste hitta formerna för en styrning av beskattningen av fossilbränslen så att vi leder över transportsektorn till nya fossiloberoende drivmedel.
Ärligt talat tror jag att vår skapare ger oss en sista chans nu när priserna sjunker på de fossila bränslena. Hen ger oss en vink om att vi skulle kunna utnyttja den här möjligheten för att öka beskattningen och samtidigt subventionera alla former av förnybara drivmedel och tekniker för att framställa desamma. Jag hoppas innerligt att våra politiker inte låter bränslepriserna gå ner och då menar jag våra politiker jorden runt. Det här måste ske i samförstånd. Det finns ingen poäng i att vi i Sverige går vår egen väg helt och hållet. Vi kan gärna gå före och visa på möjligheter men vi kan inte skilja ut oss för mycket vad det gäller priset på drivmedel. Skulle vi göra det minskar vår konkurenskraft och missnöjet ökar, vilket skulle bereda väg för missnöjespartier och en backlash.
På väg ner genom ett vintrigt Sverige väljer jag i alla fall att investera i en bit choklad och kaffe för att hålla humöret uppe. Det är extrapris så jag får två för nästan samma pris som en. Jag lägger den ena i bilen och kan nöja mig med att bara köpa kaffe nästa dag. Jag slukar inte mina chokladresurser bara för att det går. Det kommer en morgondag och den vill jag också njuta av.
Det kommer en ny generation människor och jag vill att vi alla ska enas om att ge dem en chans att njuta av vår planet.
